Eftersom Ture Malmgren var en fantasirik man och hade gott om pengar så hade han såklart tagit fram planer för berget Fjällsätern 105,9 meter över havet som ingått i köpet av all marken vid Hattmakarehagarna.
Tureborg i juli 1932 (Bohusläns Bondesamfunds årsmöte) |
Ture gjorde som ni kanske känner till en del resor utomlands, bland annat längs den tyska Rhenfloden där det ligger gott om gamla medeltidsborgar. Säkerligen hjälpte också vägen förbi Bohus fästning i Kungälv till att väcka drömmarna om en egen riddarborg.
Tureborg under byggnationen 1899-1912 |
Med hjälp av bl.a flertalet vykort på tyska riddarborgar så slog byggmästaren J.A Widén och Ture Malmgrens sina kloka huvuden ihop och satte igång med att gjuta cementgrunder och slå valv.
Flertalet rum byggdes runt de båda östra tornen med loggier till besökare mm, dock kunde de emmelertid vara svårt att passa in dörrar och gångar mellan rummen men det löste sig dock efter hand som bygget pågick. Det hämtades rejäla 40cm i dimension stora järnbalkar till den stora salen från Göteborg men mycket av materialet kom från rivna timmerhus i utkanterna av Uddevalla.
Tureborg från sydväst, troligen 20-talet |
Tureborg under byggnation (foto: Oscar Färdig, Munkedal) |
Självklart ingick det även i Tures äventyrliga anda att bygga några lönnfack och så klart det viktigaste i en riddarborg, en hemlig gång. Gången öppnades genom att man tryckte på en kvist i träpanelen så att ingången öppnades. Den skall sedan ha gått ca 10 meter ner i berget och mynnat ut i en krypta.
Dessutom finns det vittnen som nämnt hemliga gångar som leder från källargrunden upp i träbyggnaderna genom "garderoberna". Hur det verkligen stod till får vi nog aldrig veta, men klart är att Ture var en fantasirik man och att det fanns minst en hemlig gång inuti borgen.
Sommaren 1910 smygpremierade Ture Malmgren sin borg genom att bjuda in medlemmarna i Publicitetklubbens västra krets tillsammans med redaktion och kontorspersonal på Bohusläningen samt ett par av stadens större män. Det kom många lovord från besökarna och efter rundvandring, tal och förfriskningar så halade J.A Widén flaggan för att sedan bege sig med de andra till Villa Elfkullen där bl.a borgmästaren Sixten Neiglick höll tacktal.
Festligheterna var många genom åren men underhållet var sämre och det talas om fuktiga sovrum som ratades av gästerna. 1916 firade Ture sin 65-årsdag och det var året också det sista han besökte borgen, hans kroppshydda var då så stor att vagnen inte höll hans vikt och han hade även drabbats av diabetes vilket tärde på hans krafter. Han fick nöja sig med att blicka upp på sin skapelse från Villa Elfkullens fönster tills han slutligen dog 1922. Då fanns som enda inredning i borgen ett piano, ett biljardbord, några stolar och en mängd järnsängar och trädgårdsoffor. Resten hade flyttats till Villa Elfkullen, eller slängts.
Fån pågående byggnation 1899-1912 |
Invigning 1910 |
Efter kriget stod borgen och förföll och vandaliserades, det enda som gjordes var att spika för dörrar och fönster men detta var snart uppbrutet igen.
1940-talet |
Den 26 November 1950 blir slutet på Ture Malmgrens skapelse och ett skådespel för Uddevallaborna som samlas på kullarna runt omkring för att se på branden och förödelsen.
Branden 26 november 1950 (från öster) |
Kommunen köper sedan marken av Kjell Stolt 1955 och området blir parkmark, under 1960-talet murar man igen några källarrum av rasrisk och sätter upp lite staket då man bygger bostadsområdet Tureborg nedanför. Sedan dess har man bara sporadiskt underhållit växtligheten på området medan det fortsatt utsätts för skadegörelse och mer av borgen förstörs.
1:a röjningen september 2014 |
Idag är Tureborg en ruin men med flera gångar och källarrum bevarade, samt det från 1905 "Stora tornet" med vacker utsikt över Uddevalla
Sällskapet Tureborgen har för avsikt att medverka till bevarandet av ruinen från fortsatt förfall och främja den som besöksmål för framtiden.
Alla som vill är hjärtligt välkomna att bidraga som medlemmar i sällskapet.
Om myter och hemliga gångar till Elfkullen mm.
Det är många myter som omger Ture Malmgrens borg, en av de mest envisa är den om en gång mellan borgen och Elfkullen. Det återkommer hela tiden personer som "känner någon som.." och berättar historier om att det skall finnas en gång, det värsta exemplet jag hört var att det skulle gått en gång hela vägen från borgen till hamnen i Uddevalla och det räcker väl för att alla skall förstå hur djupt rotad den här myten är. Som beskrivet ovan fanns det kortare hemliga gångar inuti borgen men ingen igenom berget, det hade varit för dyrt och svårt att åstadkomma.
Det finns även en del myter om branden. Att den var anlagd verkar ändå klarlagt, men av vilka motiv finns det framförallt 3 huvudteorier om.
En teori är att det skall vara av hämnd för att Ture skaffat sig mäktiga fiender i.o.m sin tidnings fria skriverier, sin politiska ställning osv. Om detta skulle stämma så bör man väl tänt eld på borgen när åtminstone någon av makarna Malmgren levde och inte 28 år efter Tures död.
En andra teori är att man skall ha tänt eld på borgen för att slippa rivningsarbetet eller som försäkringsbedrägeri. Rivningsteorin är tänkvärd, särskilt med tanke på att det var svårtillgängligt, illa åtgånget och att kommunen skulle fatta beslut om rivningen endast ett par dagar senare. Det framgår dock att Kjell Stolts avsikt skulle vara att montera ned och sälja virket men det bör knappast återbetalat rivningskostnaden? Försäkringsbedrägeri var det definitivt inte då borgen bara var försäkrad för 1.000 kronor vilket idag motsvarar ca 18.000 kronor.
Den tredje teorin som polisen utgick från 1950 var att ett par pojkar hade smygrökt, gjort upp en eld eller varit oförsiktiga med tändstickor vid borgen och på så vis orsakat branden och gömt sig av rädsla för repressalier. Detta är den mest stödda teorin, det finns några som påstår att de känner/kände pojkarna och det finns också flertalet olika personer som gått till Villa Elfkullens förening för att erkänna att de var de som tänt på.
Som polisen sa 1950, så lär vi nog aldrig få ett riktigt svar på frågan. Dock kan vi glädja oss åt att e kanske besparade oss det som idag finns kvar av borgen.