Tureborgen

Eftersom Ture Malmgren var en fantasirik man och hade gott om pengar så hade han såklart tagit fram planer för berget Fjällsätern 105,9 meter över havet som ingått i köpet av all marken vid Hattmakarehagarna.

Tureborg i juli 1932 (Bohusläns Bondesamfunds årsmöte)

Ture gjorde som ni kanske känner till en del resor utomlands, bland annat längs den tyska Rhenfloden där det ligger gott om gamla medeltidsborgar. Säkerligen hjälpte också vägen förbi Bohus fästning i Kungälv till att väcka drömmarna om en egen riddarborg.

Tureborg under byggnationen 1899-1912

Med hjälp av stenarbetaren Karl Tapper boende vid Garvaremyren samt några mer mannar så påbörjades arbetet genom att spränga gångar uppe i berget och man började mura upp grunden och tornen. I en del av murbruket kring den nordöstra delen av borgen petade man även in glassplitter efter gamla buteljflaskor i murbruket för att hindra inkräktare att klättra in på borggården.

Med hjälp av bl.a flertalet vykort på tyska riddarborgar så slog byggmästaren J.A Widén och Ture Malmgrens sina kloka huvuden ihop och satte igång med att gjuta cementgrunder och slå valv.
Flertalet rum byggdes runt de båda östra tornen med loggier till besökare mm, dock kunde de emmelertid vara svårt att passa in dörrar och gångar mellan rummen men det löste sig dock efter hand som bygget pågick. Det hämtades rejäla 40cm i dimension stora järnbalkar till den stora salen från Göteborg men mycket av materialet kom från rivna timmerhus i utkanterna av Uddevalla.

Tureborg från sydväst, troligen 20-talet

För värmens skull byggdes kakelugnar för 800 kronor styck av prima skånskt formtegel från Byringe och flertalet rum tapetserades i färgglada och vackra tapeter. När borgen stod i det närmsta klar runt 1912 så hade man kommit upp i en mängd av runt 40 rum varav bland annat musikrum, kägelbana, biljardrum, borgstuga, 17 gästrum, samlingssal, kök, jungfrukammare och ett beduinrum. Ture själv trivdes bäst i sin lägenhet i bottenvåningen i den sydöstra delen av borgen eller på borggårdarna.

Tureborg under byggnation (foto: Oscar Färdig, Munkedal)

Självklart ingick det även i Tures äventyrliga anda att bygga några lönnfack och så klart det viktigaste i en riddarborg, en hemlig gång. Gången öppnades genom att man tryckte på en kvist i träpanelen så att ingången öppnades. Den skall sedan ha gått ca 10 meter ner i berget och mynnat ut i en krypta.
Dessutom finns det vittnen som nämnt hemliga gångar som leder från källargrunden upp i träbyggnaderna genom "garderoberna". Hur det verkligen stod till får vi nog aldrig veta, men klart är att Ture var en fantasirik man och att det fanns minst en hemlig gång inuti borgen.

Sommaren 1910 smygpremierade Ture Malmgren sin borg genom att bjuda in medlemmarna i Publicitetklubbens västra krets tillsammans med redaktion och kontorspersonal på Bohusläningen samt ett par av stadens större män. Det kom många lovord från besökarna och efter rundvandring, tal och förfriskningar så halade J.A Widén flaggan för att sedan bege sig med de andra till Villa Elfkullen där bl.a borgmästaren Sixten Neiglick höll tacktal.



Festligheterna var många genom åren men underhållet var sämre och det talas om fuktiga sovrum som ratades av gästerna. 1916 firade Ture sin 65-årsdag och det var året också det sista han besökte borgen, hans kroppshydda var då så stor att vagnen inte höll hans vikt och han hade även drabbats av diabetes vilket tärde på hans krafter. Han fick nöja sig med att blicka upp på sin skapelse från Villa Elfkullens fönster tills han slutligen dog 1922. Då fanns som enda inredning i borgen ett piano, ett biljardbord, några stolar och en mängd järnsängar och trädgårdsoffor. Resten hade flyttats till Villa Elfkullen, eller slängts.

Fån pågående byggnation 1899-1912

Hustrun Hilma satte aldrig mer sin fot på borgen utan hyrde efter Tures död ut borgen till bl.a en konstnär för en billig peng. Men när Hilma också går bort 1942 så köps hela området, 2 år senare, av August Löfgren från Borås för 25.000 kronor (som idag motsvarar ca 500.000 kronor) och styckas av, då får tomten med borgen ett par intressenter. Bland annat ett par affärsmän som hade för avsikt att bosätta sig där, men deras fruar sade blankt nej. Även Sveriges Författarförening var intresserade och ville flytta borgen bit för bit till den Stockholmska skärgården, men av detta blev det inte heller verklighet.

Invigning 1910

Herr Löfgren hyrde istället ut borgen till försvaret under andra världskriget som förläggning och för att användas vid flygspaning då utsikten var så bra. Soldaterna som bodde där odlade bland annat potatis på den yttre borgården  då det rådde ransonering under kriget. Under denna perioden var dessutom brandkåren på borgen vid två tillfällen. En julafton fick man rycka ut till borgen sedan soldaterna gjort upp en eld i en av gångarna, nästa gång var det pga. en kraftig soteld. Dock lyckades man släcka bränderna i sin linda.

Efter kriget stod borgen och förföll och vandaliserades, det enda som gjordes var att spika för dörrar och fönster men detta var snart uppbrutet igen.

1940-talet

1949 köper istället Kjell Stolt, också från Borås, borgen för att riva och sälja virket från den. Men dagarna innan beslut fattas i kommunfullmäktige om rivningen så står borgen lågor.

Den 26 November 1950 blir slutet på Ture Malmgrens skapelse och ett skådespel för Uddevallaborna som samlas på kullarna runt omkring för att se på branden och förödelsen.

Branden 26 november 1950 (från öster)

Brandkåren fick första larmet från en dam på Kapelle som sett "något rött" från Tureborgshållet vid 17-tiden, samma tidpunkt bekräftas också senare av ett par andra vittnen. Poliserna Algot Scherman och Erik Johansson såg igenom den dimmiga luften från sin radiobil att något pågår vid borgen, när de sedan kommer närmare får de meddelande via radion att "Tureborg står i lågor". De båda konstaplarna gav sig iväg upp till borgen och ropade för att se om någon var kvar där inne, det var ungefär klockan 18.15 och vid det tillfället var redan borgen övertänd. Vid samma tid anlände brandkåren med 3 bilar från Äsperödshållet och påbörjade genast dragningen av de 850 meter slang för stigningen på 65 meter upp till borgen. Väl uppe på platån fick man koncentrera sig på brandens spridning till den omkringliggande skogen då borgen var bortom all räddning, hettan var stark och gnistor yrde som tomtebloss samtidigt som det tunna zinktaket gav ett vackert blått sken över kvällshimlen. Ett nervkittlande ögonblick blev när den södra träbyggnadens vägg rämnade och föll ut i skogspartiet bredvid borgen men tack vare snabbt och effektivt arbete av brandmännen spred sig inte branden. Eftersläckningsarbetet sköttes av en förman och 7 brandmän fram till morgontimmarna.

Kommunen köper sedan marken av Kjell Stolt 1955 och området blir parkmark, under 1960-talet murar man igen några källarrum av rasrisk och sätter upp lite staket då man bygger bostadsområdet Tureborg nedanför. Sedan dess har man bara sporadiskt underhållit växtligheten på området medan det fortsatt utsätts för skadegörelse och mer av borgen förstörs.

1:a röjningen september 2014

Tills 2014 då vi på Sällskapet Tureborgen startade vårt arbete!

Idag är Tureborg en ruin men med flera gångar och källarrum bevarade, samt det från 1905 "Stora tornet" med vacker utsikt över Uddevalla

Sällskapet Tureborgen har för avsikt att medverka till bevarandet av ruinen från fortsatt förfall och främja den som besöksmål för framtiden.

Alla som vill är hjärtligt välkomna att bidraga som medlemmar i sällskapet.


Om myter och hemliga gångar till Elfkullen mm.

Det är många myter som omger Ture Malmgrens borg, en av de mest envisa är den om en gång mellan borgen och Elfkullen. Det återkommer hela tiden personer som "känner någon som.." och berättar historier om att det skall finnas en gång, det värsta exemplet jag hört var att det skulle gått en gång hela vägen från borgen till hamnen i Uddevalla och det räcker väl för att alla skall förstå hur djupt rotad den här myten är. Som beskrivet ovan fanns det kortare hemliga gångar inuti borgen men ingen igenom berget, det hade varit för dyrt och svårt att åstadkomma.

Det finns även en del myter om branden. Att den var anlagd verkar ändå klarlagt, men av vilka motiv finns det framförallt 3 huvudteorier om.

En teori är att det skall vara av hämnd för att Ture skaffat sig mäktiga fiender i.o.m sin tidnings fria skriverier, sin politiska ställning osv. Om detta skulle stämma så bör man väl tänt eld på borgen när åtminstone någon av makarna Malmgren levde och inte 28 år efter Tures död.

En andra teori är att man skall ha tänt eld på borgen för att slippa rivningsarbetet eller som försäkringsbedrägeri. Rivningsteorin är tänkvärd, särskilt med tanke på att det var svårtillgängligt, illa åtgånget och att kommunen skulle fatta beslut om rivningen endast ett par dagar senare. Det framgår dock att Kjell Stolts avsikt skulle vara att  montera ned och sälja virket men det bör knappast återbetalat rivningskostnaden? Försäkringsbedrägeri var det definitivt inte då borgen bara var försäkrad för 1.000 kronor vilket idag motsvarar ca 18.000 kronor.

Den tredje teorin som polisen utgick från 1950 var att ett par pojkar hade smygrökt, gjort upp en eld eller varit oförsiktiga med tändstickor vid borgen och på så vis orsakat branden och gömt sig av rädsla för repressalier. Detta är den mest stödda teorin, det finns några som påstår att de känner/kände pojkarna och det finns också flertalet olika personer som gått till Villa Elfkullens förening för att erkänna att de var de som tänt på.

Som polisen sa 1950, så lär vi nog aldrig få ett riktigt svar på frågan. Dock kan vi glädja oss åt att e kanske besparade oss det som idag finns kvar av borgen.